Anders Elgemyr: Det är dags för en revolution på Ericsson!
18 aug 2016
Anders Elgemyr om att Ericsson måste byta strategi och istället för att växa skulle bolaget må bra av att delas upp.
Ericssons historia är en historia om ett bolag som alltid lyckats transformera sig i tid till att dra nytta av nya revolutioner. Det gällde redan när Lars Magnus själv hade startat sin verkstad för att reparera Bell-telefoner och började sälja egna varianter av dem. Och när Ericsson var i framkant i utvecklingen av helautomatiska växlar i samarbete med Televerket på 1920-talet.
Ericsson har idag återigen hamnat på efterkälken, vilket manifesteras i ett brett missnöje från aktiemarknaden och mot den nu sparkade vd:n Hans Vestberg. I denna anda är det lätt att kasta in handduken såsom Ericsson och ägarna tycks ha gjort när man desperat börjar samarbeta med Cisco. Eller som Dagens Industri tycks ha gjort när Mikael Vilenius den 21 juni skriver att det finns endast fyra vägar för Ericsson: Stycka, krympa, säljer eller gå vd:n Hans Vestbergs linje. Den senare linjen tolkas mest vara att gneta sig fram med allt lägre kostnader för att förbättra marginalerna.
Men Ericsson har varit mycket mer illa ute än det är idag och lyckats komma tillbaka. Varje gång har det skett igenom att man satsat rätt i något stort teknikskifte.
På 1960-talet höll allting på att gå snett. Bolaget levde på sina 500-väljare och var sena med att ersätta mekaniska växlar med digitala växlar. AT&T Western Electric, GTE, ITT, NTT och andra bolag låg klart före. Men när konkurrenterna lanserade sina växlar slog oljekrisen till och efterfrågan förvann över en natt. När Ericssons försenade AXE-växel väl kom ut var den modernast på marknaden (i paritet med Northern Telecoms). Ericsson hade tur för när konjunkturen åter tog fart var Ericsson i teknisk framkant och marknad efter marknad vanns. Och nutida läsare kan bara konstatera att det är få av de forna jättarna som ens känns igen. Hur många minns idag AT&T Western Electric och ITT som en gång i tiden dominerade marknaden totalt?
Mobiltelefonins utveckling sköttes av cowboys i Kista närmast i strid med AXE-människorna kring Telefonplan. I en vinnande kamp mot dominanten Motorola blev mobiltelefonin Ericssons nya paradgren, alltså mobilsystemen – inte telefonerna. Detta fick internt som konsekvens att alla med bakgrund i gamla LM Ericsson motades bort och huvudkontoret flyttades till Kista.
Den sista stora landvinningen var Ericssons satsning inom Professional Services där flest personer i bolaget nu arbetar och där affärsidén är att sköta driften åt operatörerna i telefonnäten. Och det är från Professional Services som många av dagens toppkillar har plockats.
Transformationerna är helt nödvändiga i en bransch i ständig förändring. Men vi har inte sett någon ny transformation av Ericsson sedan slutet av 1990-talet. Det är samma grundläggande metoder som styr bolaget. Ledningen skulle självklart hävda något annat. Men faktum är att Ericsson, som en gång i tiden var ett utvecklingsbolag, helt har tagits över av Excel-personer, ekonomer, som försöker gneta sig fram i en snabbt föränderlig värld. Hans Vestberg är själva typen för denna typ av företagsledare. Perfekt i vissa situationer när kostnaderna måste hållas under kontroll, dålig när innovation och nytänkande ska släppas fram.
Ericsson har fortfarande en kader av mycket duktig personal, men egen utveckling finns det inget utrymme för inom nuvarande form. Alla idéer och initiativ dödas effektivt i den nuvarande kostnadsjakten. När man talar med de anställda är det en uppgiven stämning som möter en där varje timme räknas, äldre personer köps eller mobbas ut och tempot blir hårdare för varje år. Flyg för internmöten skärs bort, utlovade tårtor till fikat dras tillbaka. Allt i en hisnande jakt på kostnader.
Följande bild visar Ericsson upp för att illustrera för aktiemarknaden varför Ericsson inte växer.
Läs fullständig artikel här.